Varpning, även kallad ränning, är inom vävning arbetet med att ordna och mäta upp de trådar som ska bilda varpen. Vid traditionell handvävning lindas garnet upp på en varpställning till önskad längd och med det antal trådar som behövs för väven. Varpen förs därefter över till varpbommen i vävstolen. 1
Handvävning
Vid traditionell handvävning används huvudsakligen två typer av varpställningar. Den äldre rätvarpan är en vertikalt placerad ramliknande ställning. Rundvarpan, som är känd sedan medeltiden, är vridbar. På båda typerna lindas garnet upp till den längd och bredd som den planerade varpen ska ha.
Varpningen är ett av momenten vid uppsättning av en väv och följs bland annat av pådragning av varpen, solvning och skedning.
I en varptyngd väv kan varpningen ske genom så kallad bandvarpning, där varptrådarna vävs in i ett band eller en snodd som sedan fästs upptill i vävstolen. 1
Industriell varpning
Vid industriell vävning sker varpningen genom att garn från spolar eller rullar förs samman och rullas upp på en varpbom. Varpningen kan även ske på flera delbommar, från vilka trådarna senare sammanförs till den slutliga varpbommen, ofta i samband med varpklistring. 1
The text above is adapted from the Wikipedia article “Varpning (vävning)”, available under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 4.0 licence. 1
Varpning is recorded in open cultural data. The structured record cited below does not describe the practice, and this entry has not yet been reviewed by a person familiar with the tradition. 2